Tänk om finnarna i ansiktet skulle vara lika lättbehandlad som finnarna på isen. Min femte dag som rökfri och jag känner att jag mår bättre psykiskt och fysiskt.Känns skönt att jag och barnens pappa börjat kämpa tillsammans och har daglig kontakt igen. Nu back 2 work..

Idag har varit en såndär vanlig dag. Vaknat och jobbat men för att göra den lite extra händelserik så promenerade jag hem från jobbet(kusligt) med hade ju E i telefon så jag klarade mig! Kom nyss hem, var en sväng hos grannen som nyss anlänt hem från Turkiet. Såg även hos honom att Sverige vann matchen (bryr mig faktiskt inte så mycket) men det var kul. Idag är min andra rökfria dag och det känns faktiskt underbart, blev inte ens röksugen fast folk suttit och rökt mig i ansiktet, jag kände då att jag verkligen hade kapitulerat.Kapitulation är något jag gjort ganska mycket det sista dagarna, vilket har hjälp och givit mig lättnad!Har i ett par veckor gråtit så mycket, tror nog inte jag gråtit på flera månader men äntligen fick en massa komma ut. Fast när man är ledsen så tror man aldrig att man ska kunna le igen och livet alltid ska se ut så. Men nu har jag börjat se ljus i mörkret, kapitulation är namnet!Mitt i all smärta har jag fått uppmuntriga samtal och även helt nyfunna vänner, folk som dessutom blivit rörda av min röst och mina känslor vilket har stärkt mig mycket, jag är inte ensam längre.Livet på livets villkor som man brukar säga, och ibland brukar jag faktiskt skrika HÖGT, - VAD FAN VILL DU MED DETTA? Till den allsmäktige.. Och(!) kom fram till då att han ger mig inte mer än vad jag klarar av på en dag! ( NEJ(!) , Jag är inte religös) Nu ska jag sova då jag börjar jobba igen kl 08, vi ska på skansen och ha picknick! Sinnesro! God natt!